Kristina – en kontroversiell drottning

Drottning Kristinas kröning var en omstridd historia. Hon valde bort den traditionella kröningsorten och vägrade bära drottningkronan. Den dyraste kröningen i landets historia slutade med en skandal.

Det var ett effektfullt skådespel den 24-åriga drottning Kristina iscensatte oktober 1650. Kröningen var den pampigaste i landets historia och festligheterna pågick i månader. Inledningen till festligheterna var det högtidliga intåget som utgick från Ulriksdals slott (Jakobsdal) in till Stockholm och Kungliga slottet (Tre Kronor).

Ett kröningståg som går till historien

Processionen var så lång att när de första kommit fram till Kungliga slottet hade de sista ännu inte lämnat Ulriksdal. I tåget ses trumpetare, pukslagare, ryttarkompanier, ekipage, handledda hästar, pager, drabanter, lakejer, mulåsnor. Landets alla prominenta personer och utländska diplomater deltog, och exotiska inslag som kameler livade upp.

Huvuddelen av rekvisitan: dräkter, sadlar, schabrak, vagnar och praktkarosser, beställdes från Frankrike, där de konstnärliga förebilderna hämtades. Drottningens kröningsvagn var eskorterad av åtta adelsmän till häst, och på vardera sida om vagnen trettio unga adelsmän.

När drottningens vagn anländer till slottet började kanoneld från slottet och de fyrtio örlogsfartygen på Strömmen. Under det följande gästabudet avbrändes ett stort fyrverkeri från Skeppsholmen som varade i över en timme och krutröken låg som en dimma över staden. Tre dagar senare utgår kröningståget ifrån slottet, genom staden och till Storkyrkan där kröningsceremonien äger rum.

”Nu är drottning Christina Crönter Konung öfuer Swea och Götha Landom och dess Underliggiande Provincier, och ingen annan”

Kontroversiell kröning

Tre dagar efter drottning Kristinas högtidliga intåg till slottet Tre Kronor kröns hon till drottning under en fyra timmar lång ceremoni i Storkyrkan. Att hon kröntes i Stockholm var ett emot tradition då Uppsala var kröningsort enligt sed och bruk. Hon gick även emot traditionen då hon strax innan kröningen beslöt att inte låta sig krönas i drottningkronan, som gjorts om för henne, utan ”resolveradhe att crönas mädh samma chrona, som sahl. K. M:tz Her fader”, dvs Erik XIV:s krona.

”resolveradhe att crönas mädh samma chrona, som sahl. K. M:tz Her fader”

Kröningsfesten på slottet pågick till klockan fyra på morgonen. De förnämsta gästerna åt middag i Rikssalen, där Kristina satt vid ett upphöjt bord. Även i staden firades det. På Stortorget hade man åt folket låtit helsteka så kallad kröningsoxe, fylld med bland annat kycklingar och kalkoner, och ur en springbrunn flödade vin i tre dagar.

Historiens mest laddade föremål

I Rikssalen på Kungliga slottet står ett av den svenska historiens mest laddade föremål: drottning Kristinas silvertron.

”Om det stodo i min förmågo att gifta mig, ville jag det gärna göra … Jag säger det uttryckligen, att det är mig omöjligt att gifta mig (...)"

Redan året före kröningen, 1649, gav hon klart besked om att hon aldrig tänkte gifta sig.

”Om det stodo i min förmågo att gifta mig, ville jag det gärna göra … Jag säger det uttryckligen, att det är mig omöjligt att gifta mig. Således är den saken beskaffad. Rationes härtill förtiger jag. Men mitt sinne är därtill intet. Jag haver bett flitigt Gud därom, att jag måtte få det sinnet, men jag haver det aldrig kunnat få.”

Troligen hade Kristina bestämt sig för att konvertera till katolicismen och abdikera redan innan hon intog silvertronen vid kröningen 1650. Hon lämnade Sverige 1654.

Toppbilden: Drottning Kristina, detalj av porträtt av Sébastien Bourdon och hans ateljé 1652–1653 (osignerad). Foto: Kungligaslotten.se